Musik är underbart!
Tänk vad konstigt livet skulle vara utan musik. Ett dansgolv, en massa svettiga människor
som hoppar runt som galningar eller dansar en stilla vals. Det känns naturligt. Men om
det var tyst i rummet? Det skulle se helt galet ut. Och allt man hörde var pust och stön och
stampande fötter.
Vi behöver även sagor och mer än något annat behöver vi julsagor. I år har vi en kort,
men vem vet, nästa år kanske vi har en julkalender med ett avsnitt varje dag.
Vi på redaktionen håller tummarna för det. Och hoppas på en saga med rusk i!

Väl hemma tappade jag upp ett hett bad. Gubben hoppade i och tre vattenbyten och två
tvålar senare var han så gott som luktfri. Han fick låna en träningsoverall. Den hängde
som en säck på honom.
     - Är ni hungriga? frågade jag.
     - Som vargar! svarade gubben och klappade sig på magen.
     Men så gäspade han stort och sa:
     - Innan vi äter måste vi sova!
     Han lade sig på soffan och somnade omedelbart. Hunden la sig på golvet med huvudet
placerat på gubbens fötter. Även jag gick till sängs.

Jag vaknade. Det var strax efter midnatt. Lägenheten genljöd av tissel och tassel.
     Vad var detta?
     Välbekanta dofter fyllde mina näsborrar och jag klev upp. I köket slog en vägg av fuktig
värme mot mig. Överallt fladdrade tända ljus, grytor stod och puttrade och bordet var
täckt av fat fyllda med mat. Gubben stod vid spisen och rörde om och hunden satt och tiggde.
     Jag fick inte ur mig ett ord och gick ut i vardagsrummet. Där satt små figurer och pysslade,
täljde, vek och slog in. Paket stod staplade mot väggarna och mitt på golvet höll en farkost
på att ta form. Plötsligt röt gubben:
     - M-a-a-a-t!
     Figurerna släppte vad de hade för händerna, skyndade ut i köket och kastade sig över faten.
     Där fanns gröt och köttbullar - prinskorv, julskinka, sill och potatis - fylld kalkon,
janssonsfrestelse och fläskkorv - julmust, julöl och såser av alla de slag - lussekatter,
pepparkakor och mandelmusslor med sylt och grädde. Och mycket, mycket mer.
     Jag var vrålhungrig och trots att jag inte är speciellt förtjust i julmat proppade jag i mig så
mycket jag kunde. Gubben hejade på:
     - Det är bra! Se till att äta ordentligt nu! Det får alltid plats mer än man tror!
     Själv åt han inget, men så fort ett fat var tömt ställde han fram ett nytt. När klockan slog
tre var jag proppmätt och fullständigt utmattad. Jag stöp i säng.